Det var en gång...

Tänkte berätta lite om varför vårt intresse för boskapsvaktande hundar väktes från den ena dagen till den andra 😀 

Det var en gång för ett antal år sen närmare bestämt hösten 2007 då vi hade besök av gråben, men då hade vi bott här i vårt lilla torp i ca 4 år. Eftersom det var helt igenväxt så belöt vi att köpa in några får som betade ner sly och öppnade upp "en overderlig hjälp" det blev 3 gotlands tackor som vi döpte till Ina, Nina & Stina som sedan fick söta lamm, men det är en annan historia. 

En gråmulen November dag så var jag och våra dåvarande 3 hundar ute  tidigt en morgon i hagarna då jag plötsligt såg 2 stora ögon som reflekterades från pannlampan jag bar.

Tänkte först att det var en av våra katter men förstod att dessa ögon var för stora för att vara Bill eller Bull som vid närmare eftertanke var inne ville jag minnas. Tyson och Molly gick lösa medans jag hade Karo kopplad vår lilla Rottweiler valp på 6 månader och tur var väl det, vet inte hur det slutat annars. Han var ju valpbusig och vill bara busa med M & T så jag ville skona dom från hans bitiga mun 🙂 så dom kunde få läsa sin tidning på morgonkvisten i lugn och ro. Innan jag såg dessa 2 ögonen så reflekterade jag  att hundarna gick så lungt och nosade precis intill mig men tänkte inte mer på det förren jag hade gått några meter till, då jag fick en rysande känsla av att dessa ögon inte var något Rådjur heller.

Så jag sa till M & T att vi vänder hem nu med en gång och dom följde snällt med mig och när vi gått några meter så såg jag att dessa ögon följe efter och höll samma avstånd som från första ögonmötet. Så jag ökar takten och innan vi tar steget in så är ögonen väldigt nära, så fort in i huset och kände mig nog lite illa till mods eftersom jag inte visste vems ögonen var. Såg ju inte kroppen, det var ju så mörkt ute...

Men med hundarna inne så går jag ut för inte kan jag släppa dessa ögon, tänkte ju på våra får men någonstand i bakhuvet så kände jag på mig att vargen var på besök. Och mycket riktigt så ser jag Gråben stå utanför vårt lilla stall där fåren har stått inne under natten..tackar högre makter för vi tog in dom kvällen innan, dom gillade ju annars att vara ute dag som natt

Avståndet mellen vargen och mig var ca 8 meter och vi tittade på varann en lång stund innan jag fick mål i mun och kunde prata. Jag sa till han att: snälla gå härifrån lika tyst som du kom och till min förvåning så vände vargen och gick men nu vara det jag som följde efter han för att se vart han tog vägen. Efter ca 10 meter så vänder han sig om och tittar än en gång på mig för att sedan traska vidare in i skogen. Den dagen var vi extra uppmärksamma på oväntat besök och fåren fick snällt  stå inne hela förmiddagen och just där i denna stund började vår sökning efter boskapsvaktande hundar som vi aldrig ångrat.

Vår första Pyrrenéerhund köptes i Skåne från Vi´skaly´s i slutet av Januari 2009 som fick namnet Snövit och det gick inte många månader till förren vi köpte ytterligare en till Pyrretik.

Med stolthet kan vi säga att Pyrren är en enatående väktare och är utomordentigt duktig på att känna av energier och samtidigt mycket vänligt sinnad som värnar om sin familj

 ❤En gång Pyrre ALLTID Pyrre❤